Alltingnytt

Nu skall vi snart fara iväg på övernattningen.

För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa!

 

Det står i Bibeln, och för varje dag dyker det upp nya bevis för att det faktiskt är sant.... Läs det här så förstår du vad jag menar:

 

För några veckor sedan slängde jag min telefon i sjön.. vilket resulterade i:

1. Jag blev av med själva telefonen. En typ 6 år gammal telefon som har hållit på att krångla i typ 2 år. Har länge funderat på att skaffa en ny, och nu fick jag en för 3€/mån x24... vilket inte kommer att märkas av mycket när min telefonräkning kommer... känns som om jag fick den gratis.

2. Jag blev av med en av mina favoritbilder som jag hade sparad på telefonen... Men just den bilden hade jag ritat av under våren.. så jag har en kopia av den tecknad i blyerts.

3. Jag blev av med mitt simkort... och fick gratis ett nytt med samma nummer...

4. Jag blev av med numrorna på det gamla simkortet.. Men förra året när min gamla telefon höll på att krångla som värst skrev jag ner alla numror, så det var bara att skriva in dm pånytt i dn nya telefonen.

5. Jag blev av med min enda inspelning av melodin till min senaste sång.. vilket ledde till att jag igår gjorde en ny melodi.. som blev 15 gånger bättre!

6. Jag fick en veckas välbehövlig semester från alla som försökte få tag på mig ;)

Alltså... inga minus... bara en massa plus... De ganska otroligt.. Otroligt men sant! Gud är God!

Vissa morgnar skulle det vara bäst att inte stigaupp alls....i alla fall kan det kännas sånär man vaknar "på fel sida".
Idag var deten sådan morgon.. Kändes som om allt bara var fel, och ingenting fungerade som det ska. Men vet ni vad? Det finns botemedel!
När jag hade gått omkring och känt mig upp och ner en stund bestämde jag mig för att göra ett nytt försök, så jag gick tillbaka och lade mig på min säng, stängde ögonen och sa: "okej Gud, nu försöker vi igen, hjälp mig att se på den här dagen så som du ser den".. Och det fungerade faktiskt!

Tack Ica för tipset! Att få en bra start på dagen är guld värt!

Jag har fått ett nytt favorituttryck som jag bara måste skriva upp:

"Sova hinner jag göra i graven"

Konstaterade att jag den senaste veckan gått och sova mellan 2 och 6 varje natt.
Visst tror jag det är bra att sova ordentligt, och jag är nog inte helt seriös med det här uttrycket, men ibland måste man bara få strunta i att sova ordentligt och ha kul istället!

Jag kom fram till att om jag skulle veta att jag skulle dö imorgon sklle jag definitivt inte gå och sova inatt, och man skall ju leva varje dag som om de var ens sista eller hur? ;)

Men nästa natt skall jag nog sova massor!


Bilder från den senaste veckan kommer så fort jag kommit till Pargas.

Den här helgen är det att sova och slöa som står på mitt program!
Har försökt sätta in lite helt lediga dagar i min kalender, då jag varken har något planerat program eller något hushållsarbete som jag måste göra, och imorgon är en sådan dag.
Det var i förra veckan när jag var sjuk ett dygn som jag insåg att jag behöver fler sådana dagar, så nu planerar jag in dem i kalendern innan den fylls med allt möjligt annat.

Ibland undrar jag om inte vi människor överskattar oss själva ibland... Gud skapade världen på 6 dagar och vilade den 7:e dagen... Och sedan tror vi att vi små människor skall klara av att vara igång var evigaste dag med allt mellan himmel och jord... Jobb, hobbyer, vänner, familjen, shopping, fester, möten..... Det är inte ofta som dagens karriärinriktade människor unnar sig en dags vila...

Fast sen finns det ju förstås det andra diket också.. där en hel del av dagens människor sitter fast; Att aldrig göra något annat än vila och alltid bara göra det man har lust med för tillfället.

Som vanligt är det mitt på vägen som är det bästa stället att vara; Jobba och var igång några dagar för att sedan kunna unna dig själv en välförtjänt vilodag!

Jag kom just hem från stallet... härligt trött och lycklig! Så skönt att kunna fara till ett stall och samla krafter och inspiration igen!

They may curse, but You will bless,
(Ps 109:28a)

Det där Bibelordet är nog så sant som nåt kan bli just nu... (hela Bibeln är iofs sanning.. men vissa ställen kan ju kännas mer talande i vissa stunder) Människor kan säga vad de vill... men Gud välsignar oberoende av vad de säger!
Tnx 4 that!

Hur länge ska du riktigt orka?? Den frågan fick jag för en stund sedan...
Blott en dag... ett steg i taget... så länge jag får kraft att ta ett steg så kommer jag att orka..
Aldrig har väl den här gamla sången varit så talande:

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på.
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då.
Han som bär för mig en faders hjärta,
Han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
vila, möda och behag.

Visst är det jobbigt.. men det finns en hel del ljusglimtar också... trots allt är det ju inte hela mitt liv som är mörkerlagt för tillfället... det är bara en del av många... Inte kan mörkret dölja de ljusglimtar som finns..

Hur kan man längta så sjukt mycket att något skall vara över, och sedan plötsligt inse att man egentligen vill att det skall fortsätta i alla evighet??
Hur kan man vara överlycklig och ändå hålla på att förgås av sorg??
Hur kan man på några månader fästa sig vid en person som man vet att snart kommer att försvinna ur ens liv???
Varför skall livet vara så invecklat??
Varför skall saker gå åt fel håll också då när de går som de ska??
Varför är jag skapad att vara en person som inte klarar av de känslor jag bär på???
Och vem skall svara på alla frågor som inte har något svar??

Jag läste en berättelse för ett par dagar sedan som jag tyckte var väldigt bra. Läs och bli berörd =)

 

 

 

Tre äldre damer brukade träffas varje torsdag för att läsa Bibeln tillsammans. En torsdagseftermiddag hade det blivit dags att läsa ur Malaki i Gamla testamentet.

 

"Han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver", läste en av damerna högt ur Malaki 3:3.

 

På vägen hem från bibelträffen dröjde denna vers kvar hos en av damerna.

 

"Varför står det att Gud är som en silversmed som sitter ner medan han arbetar med att rena oss?" funderade hon.

 

Hon kunde inte sluta fundera över detta, så när hon kom hem letade hon upp en silversmed i telefonkatalogen, ringde upp honom och bad att få komma på studiebesök någon dag. Silversmeden blev en aning överraskad, men sa att hon var varmt välkommen att komma förbi.

 

Sagt och gjort, några dagar senare gick den lilla damen ner till silversmeden.

 

"Säg mig, kan du berätta något om hur du arbetar med silvret?"

 

Det gjorde smeden gärna och han berättade noggrant hur hela processen gick till väga.

 

"Men säg mig", sa hon när han avslutat sin beskrivning, "stämmer det att du sitter ned medan reningsprocessen pågår?"

 

"O ja!" svarade smeden. "Jag måste sitta ner med blicken stadigt fäst på smältugnen. Om processen får pågå det minsta lilla längre än nödvändigt, kommer silvret att bli skadat."

 

Den lilla damen blev alldeles varm i hjärtat när hon hörde smedens ord. Tänk att Gud gör detsamma med oss! Han håller blicken stadigt fäst på oss medan vi går igenom en prövning, så att vi inte prövas mer än vi klarar av.

 

Hon tackade så mycket för att hon fått komma på besök och för att smeden hade tagit sig tid att berätta så mycket om sitt arbete för henne.

 

Men precis när hon skulle lämna smedjan, ropade smeden efter henne.

 

"Förresten, det var en sak jag glömde berätta. Jag vet att reningsprocessen är färdig när jag kan se min egen spegelbild i silvret."

 

Blöh.. Sov helt uselt förra natten... ännu sämre än vanligt...
Jag var halvdöd på jobbet, och var nog glad att jag fick sluta tidigare än vanligt och fara hem och vila,
men fast jag kände mig halvdöd, hade huvudvärk och helst skulle ha gömt mig under mitt täcke och gått i dvala, så kunde jag inte låta bli att le när jag cyklade hem från jobbet i regnet.
Jag började sjunga låten "tårar från himlen", och kände mig plötsligt lycklig...
Har ni någon gång tänkt på att var än på jorden vi är så är det samma sol och måne som lyser, vinden och regnet är något som alltid kan kännas bekant och hemvant, också om de kan variera i styrka på olika platser... När jag cyklade i regnet kom jag att tänka på när jag var ut och cyklade på Åland, eller när jag har varit i Pargas och cyklade i regnet... olika platser, men samma känsla.

Jag kan bra tänka mig att de av er som aldrig haft den här känslan inte fattar ett dugg av vad jag skriver om...
men om ni nån gång upplever samma sak, så kommer ni att förstå... =)

 Nu ska jag försöka sova. Har vädrat tills jag hade 16,6 grader i min lägenhet, men det har redan på några 
minuter blivit 19 grader,  så knappast hålls luften alltför bra inatt heller...

Igår var jag i tre timmar och gick runt i Kimito. Det är ett jättefint ställe, men av någon orsak har jag haft väldigt mycket fördomar när det gäller Kimito. Jag har flera gånger sagt att jag aldrig i livet skulle flytta dit, men igår kom jag fram till att det inte skulle vara så dumt att bo där egentligen.
Enda gången i mitt liv jag har varit i kimito förut var för nästan tio år sen, när vi var dit på ett tältmöte hela familjen. Jag har inte så mycket minnen från det, jag kommer bara ihåg att det var väldigt bra, och jag blev andedöpt på det mötet.
Så mina fördomar grundade sig inte egentligen på något alls, och jag har vetat det hela tiden, men ändå har jag bara fortsatt att tycka illa om Kimito utan orsak. Förra helgen när jag och pappa var på väg hem från Ekenäd tog vi vägen genom Kimito, och jag insåg att det var ett ganska mysigt ställe. Igår på morgonen när pappa sa att han skulle fara till Kimito beslöt jag mig alltså för att följa med och ta död på mina fördomar. Så det blev först en härlig tre timmars promenad och sedan ett möte i Pingstkyrkan där.
Min sammanfattning av besöket är; En härlig plats med underbara människor!
Tänk vad fel man kan ha ibland...
Har du några fördomar??? Fundera igenom vad de grundar sig på och  gå sedan och ta död på dem, för du tjänar ingenting på att fortsätta tänka negativt om någon eller någonting...

Det har varit en helt underbar helg på svartholmen, och det finns så mycket att berätta därifrån så jag måste dela upp det för att slippa sitta här och skriva hela dagen.
Fredagen började inte alltför bra eftersom jag måste släpa både min och min brorssas packning i två kilometer till bussen, och min axel blev halvt mosad av det. Sen åkte jag och Annika buss till uudenmaantulli, gick så snabbt det gick till Kuppis och missade tåget med fem minuter. Vi väntade på nästa tåg, åkte till Karis och forsatte därifrån i en fullproppad bil. Vi kom fram till kalkstrands brygga just när sista båten hade gått, så vi fick vänta i ungefär en timme på att någon skulle komma efter oss.
Efter den långa jobbiga resan väntade en underbar kväll. När vi kom till Svartholmen hade samlingen redan börjat, så vi hann inte hälsa på så många då. Johan Forsbäck hade en helt superextremt bra predikan om drömmar... budskapet var nåt i stil med "när alla säger att dina drömmar är omöjliga, och när allt hopp verkar ha försvunnit, så kan Gud ännu göra nåt stort av din dröm".

Efter samlingen hade vi gott om tid att både hälsa på folk och prata.. Det var helt sjukt roligt att få umgås med alla underbara typer igen!!!!!

Kvällen var så härlig att jag helt glömde bort den jobbiga resan... Har ni märkt att för att nå fram till målet och kunna ha roligt måste man ofta klara av de jobbiga först? Det kan kännas som om det inte är värt det när det är som mest jobbigt, men när man väl är framme så förstår man nog varför man tog sig igenom i alla fall. För det var nog värt det trots allt...

Only the world- Mandisa

Been a hard one, Been a bad one
Been a tough one, Been a sad one
It's been one of those days that keeps chipping away at my heart
Nothing new here, so what I do here
its a stereo-typical day, in the life
i'm surrounded by all of the pain and the strife
but I know it's alright, woah oh

Chorus:
Cause it's only the world i'm living in
It's only the day i've been given
There ain't a way i'm giving in
Cause it's only the world (only the world)
I know the best is still yet to come
cause even when my deeds in the world are done
It's gonna be so much more than only the world to me

Verse 2:
Anybody can you hear me?
Do you feel me? I mean, can you feel me?
I know I'm not the only one wearing the weight of this world
We got problems (said it's alright)
Just remember (yeah, it's alright)
Take a good around we're just stuck on the ground for a little while
Don't it make ya smile.

Bridge:
Heaven is a place where the tears on every face will be wiped away
Oh and I can't wait to go, but for know it's enough to know,
this is only temporary, this is only..

När jag arbetade på dagis fick barnen berätta lite om sina tankar inför vändagen. Här kommer några saker som de sa.

En god vän...
- Hjälper att skriva
- Är snäll
- Pappa är min vän
- Hjälper att städa mitt rum
- Äter glass
- Hjälper mig
- Hjälper "nån"

Lägg märke till att det som barnen ser som den viktigaste egenskapen hos en vän är hjälpsamhet. Det får mig att tänka på berättelsen om den barmhärtige samariten i Luk 10.
Samariten hjälpte en okänd, utan att förvänta sig något tillbaka. Hur gör vi? Är vi bara vänner med dem som vi trivs bra tillsammans med, eller de som har något att ge oss? Eller vågar vi vara en vän, som kan hjälpa och ge utan att förvänta sig något tillbaka? Kan vi umgås med dem som är jobbiga att vara med, och älska dem på grund av vem dom är, och inte på grund av vad vi får ut av det?

Kom ihåg: "Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem."
Det gäller inte bara dem som är trevliga att vara tillsammans med.....

Nu är jag hemma från Åland och kan börja komma igång med bloggen igen. Jag har också hunnit komma igång med att slipa och måla våra fönster. Och så har jag hunnit vara på en talkohelg på Svartholmen. Det var otroligt varmt men jätteroligt! Och snart börjar lägersommaren. (kolla lägren på www.svartholmen.net, och anmäl dig så syns vi säkert där) =)

När jag var på Åland bestämde jag mig för att skriva dagbok för att komma ihåg vad jag lär mig. Varje dag skrev jag ner "Jag har lärt mig idag: ..." Tänkte att jag skulle dela med mig av visdomen...så här kommer några lärdomar.

- Våga ta chansen och be för människor i deras vardag.

- Om du hittar något ni har gemensamt är det lättare att få igång en diskussion, om det inte finns nåt sånt, bli intresserad av den andres intressen.

- Om du vill ha spänning i livet måste du ta chansen när den kommer, även om det innebär en liten risk.

-  Att vila är ofta att göra något man inte brukar.

- Det finns alltid något roligt att se fram emot, även om det känns som om du inte vill något annat än att tiden skulle stanna nu och här.

- Sätt aldrig in ett smörpaket i mikron, inte ens 5 sekunder.

- Ingen idé att ta stress för något man inte vet någonting om.

- ”Hemma kan du gå strumpfota, men i kyrkan skall man ha skor på” xD

- Inget kaffe kl.halv 10 på kvällen!

- Om inte solen lyser så får vi väl lov att lysa själva. & Om man är en hopplös optimist finns det inget dåligt väder.

- Ett helande är inte konstigare än att det kan hända i vår vardag.

- Det kan bli för mycket av träning också.

- Be skördens Herre om arbetare till sin skörd, istället för att be om skörd som redan finns och är mogen. Det är församlingen som behöver bli mogen att ta hand om skörden.

- Tidsoptimister behöver prioritera mer än andra!

Hoppas att det fanns något som också du kan lära dig nåt av! Kommentera gärna :)

Hittade en nässelfjäril i fönstret, och tog och flyttade över den till ett fat med påskgräs. Den tycktes trivas riktigt bra, och jag stod en lång stund och beundrade den.. Så otroligt vacker!!
Jag var och söka fakta om fjärilar på nätet, och blev lite förvånad... det som stod var att många fjärilars enda livsuppgift är att föröka sig.
Det är ju nästan så man blir sur när man läser det... Jag tror att alla som har varit ute och gått en solig vårdag, och sett vårens första fjäril, förstår att den har en större uppgift än så...
Jag tror att mycket av det som Gud har gett oss i naturen har han gett oss för att vi skall kunna glädjas över, och beundra det.
Jag är själv något av en "konstnärssjäl". Jag älskar allt som är vackert! Jag blir glad av att se en vacker fjäril eller en orkidé som blommar, och jag älskar att vara ute en sommarmorgon och höra fåglarnas kvitter, och känna doften av en ny dag.

Jag är övertygad om att mycket av det som Gud gett oss i naturen har han gett för att vi skall kunna beundra och glädjas över skönheten i det vi ser, hör och känner.
Här har ni en bild på min nya vän =)

Och en bild på min lilla älskade orkidé som får fler underbara blommor hela tiden.


Blessings! Hoppas ni får njuta av våren och allt det underbara i naturen!

Är det någon annan än jag som tycker att tiden går fortare än vanligt?
Man hinner ju bara komma till jobbet på måndag morgon så är det fredag igen. Det sägs att tiden går fort när man har roligt... men inte vet jag nu om den senaste tiden har varit roligare än förut... tvärtom - ganska enformig i mitt tycke. Det är bara 2-3 veckor tills jag skall till Åland, och jag borde få en massa gjort innan jag far. Men på nåt sätt skall det väl nog gå. Varje dag hittills har jag fått något gjort, fast det kanske inte alltid känns så.

Jag har en teori; En av hemligheterna med ett betydelsefullt liv ligger i att se varje sekund som den viktiga del av livet den är.

Om vi tar vara på varje sekund av vårt liv, och gör det vi behöver göra just nu, så kommer vi att kunna se det vi håller på med, och människorna runt oss på ett helt annat sätt än om vi helatiden lever i framtiden eller i det förgångna. Jag är själv väldigt bra på  att "leva i framtiden" Jag har drömmar och planer, men skjuter väldigt lätt upp saker till "en annan gång", men den senaste tiden har jag märkt att allt är mycket lättare om jag gör saker "nu" istället för "sen".

Pröva så får du se =)

Finns det nåt bättre än att jobba??
Nej - inte idag i alla fall.
Ibland är det otroligt skönt att bara få koncentrera sig på något annat än sina tankar! Det är nästan så jag har lust att fly från mitt eget liv, in i jobbet..
Men jag tror det finns en bättre lösning än att fly från problemen genom att glömma dem för en stund. Jag kan vända om och kasta mig rakt in i det som jag flyr från. Låter kanske lite jobbigt!? Visst - men bara en stund.

Har du någon gång märkt att för varje gång man vågar vända sig mot det man är rädd för, blir man starkare och modigare?
"Mod är inte att inte vara rädd, det är att göra det man är rädd för"

Så våga kasta dig in i kaostunneln, du kommer snart ut på andra sidan.

Blessings!

På fredagen märkte jag och pappa att det har kommit vatten genom taket i Fila. Så idag var jag, mamma och pappa dit för att se om vi kunde göra något åt saken. Vi var där i flera timmar, och jag och pappa (som båda har höjdskräck) klättrade upp 6-7 meter på stegen och tog bort snö och is från taket. Så länge jag inte stod och tittade ner gick det bra. Det enda som var obehagligt var att det blåste ganska mycket =S Men ju längre jag stod där desto lugnare blev jag.

Det stämmer nog att bästa sättet att bli av med sin rädsla är att strunta i att man är rädd och bara göra det som man är rädd för.