:'(
Jag håller på att bli helt galen.. de så arma tomt här hemma nu när båda brorssona e borta!! Jag orkar int va här hemma mera!! Jag har aldrig trivats någo hyperbra hemma, men nu när int brorssona e här e d helt outhärdligt!!!!!!!! Men va gör man... väntar... o väntar... o hoppas att d snart ska dyka upp nå jobb så ja slipper härifrån...
Finalen del 3: Hemfärden
Hemfärden från Finalen var verkligen intressant. Jag och Annika försökte hitta någon att åka till tåget med, för att vi skulle hinna hem innan kvällen. Ingen hade någon plats i bilen, så vi måste göra som vi hade planerat, att vänta i Sibbo till eftermiddagen, åka med till Karis, och sedan ta tåget till kuppis.
Just som vi skulle åka iväg med båten från Svartholmen visade det sig att en kompis mådde dåligt och måste ta vår plats i bilen, så vi bestämde att vi skulle vänta på Svartholmen till sista båten, och sedan åka med en annan bil till Sibbo.
När sista båten äntligen skulle gå, så packade vi in alla våra saker i Svartholmens träbåt, och for iväg. Vi hade kommit kanske 100m från bryggan när motorn stannade. Det blåste ganska mycket så vi började genast driva iväg, och båtföraren skulle snabbt starta båten pånytt, så han drog i startsnöret och... snöret lossnade! Som tur var så fanns det fortfarande ett par personer kvar på Svartholmen, så de kom ut och bogserade in oss till bryggan.
Vi packade över alla saker i Svartholmens militärbåt, och startade iväg hemåt. Vi kom förbi stället vi hade stannat på senast, och vi skämtade och jublade över att vi kommit lite längre... och så stannade motorn på den båten också! Alltihop var så löjligt så i det skedet satt vi bara och skrattade....
Vi fick inte igång motorn så vi ringde efter hjälp igen och efter en stund nådde vi faktiskt fram till bryggan på andra sidan =)
Så småningom, efter en altför lång väntan i Sibbo, 20 minuter på tågstation, och ett lite försenat tåg, så kom jag och Annika äntligen hem... halv 11 på kvällen. Vi som ville vara hemma i tid...vi var säkert de sista från Finalen som kom hem den kvällen......
Just som vi skulle åka iväg med båten från Svartholmen visade det sig att en kompis mådde dåligt och måste ta vår plats i bilen, så vi bestämde att vi skulle vänta på Svartholmen till sista båten, och sedan åka med en annan bil till Sibbo.
När sista båten äntligen skulle gå, så packade vi in alla våra saker i Svartholmens träbåt, och for iväg. Vi hade kommit kanske 100m från bryggan när motorn stannade. Det blåste ganska mycket så vi började genast driva iväg, och båtföraren skulle snabbt starta båten pånytt, så han drog i startsnöret och... snöret lossnade! Som tur var så fanns det fortfarande ett par personer kvar på Svartholmen, så de kom ut och bogserade in oss till bryggan.
Vi packade över alla saker i Svartholmens militärbåt, och startade iväg hemåt. Vi kom förbi stället vi hade stannat på senast, och vi skämtade och jublade över att vi kommit lite längre... och så stannade motorn på den båten också! Alltihop var så löjligt så i det skedet satt vi bara och skrattade....
Vi fick inte igång motorn så vi ringde efter hjälp igen och efter en stund nådde vi faktiskt fram till bryggan på andra sidan =)
Så småningom, efter en altför lång väntan i Sibbo, 20 minuter på tågstation, och ett lite försenat tåg, så kom jag och Annika äntligen hem... halv 11 på kvällen. Vi som ville vara hemma i tid...vi var säkert de sista från Finalen som kom hem den kvällen......
Finalen del 2: Mitt i prick!
Om jag skulle beskriva Finalen med 3 ord skulle jag säga "MITT I PRICK"!
Jag vet inte vad jag skall skriva för att förklara vad jag menar... men det kändes nästan som om varenda samling, varenda programpunkt, varenda sång, varenda bön, och framförallt det som människor sa till mig, var pilar som inte bara träffade utan också trängde in och fastnade.... =)
Det var speciellt två gånger under helgen som jag blev ordentligt chockad...Jag hade jätteroligt nästan varenda minut av Finalen och jag flippade och skrattade, men det fanns två olika personer som jag talade med, två personer som egentligen inte visste nåt om det senaste året i mitt liv, som bara såg rakt igenom mig... Åtminstone var det så det kändes. Båda två började tala med mig om saker som har hänt i mitt liv, sånt jag gått igenom det senaste halvåret, saker som jag inte berättat för någon annan än mina bästa vänner. Jag blev både imponerad och otroligt tacksam... Gud visste vad jag behövde prata om, Han visste vad jag behövde höra och Han visste vem som kunde säga det. Och han skickade två av sina underbara tjänare här på jorden för att hjälpa mig...
De två personerna sa saker som jag vet att jag kommer att komma ihåg resten av livet, och som redan nu har börjat förändra mitt sätt att tänka...
Gud är otrolig – och alltid mitt i prick!
Ett stort tack till Gud och till alla som valt att tjäna Honom!
Jag vet inte vad jag skall skriva för att förklara vad jag menar... men det kändes nästan som om varenda samling, varenda programpunkt, varenda sång, varenda bön, och framförallt det som människor sa till mig, var pilar som inte bara träffade utan också trängde in och fastnade.... =)
Det var speciellt två gånger under helgen som jag blev ordentligt chockad...Jag hade jätteroligt nästan varenda minut av Finalen och jag flippade och skrattade, men det fanns två olika personer som jag talade med, två personer som egentligen inte visste nåt om det senaste året i mitt liv, som bara såg rakt igenom mig... Åtminstone var det så det kändes. Båda två började tala med mig om saker som har hänt i mitt liv, sånt jag gått igenom det senaste halvåret, saker som jag inte berättat för någon annan än mina bästa vänner. Jag blev både imponerad och otroligt tacksam... Gud visste vad jag behövde prata om, Han visste vad jag behövde höra och Han visste vem som kunde säga det. Och han skickade två av sina underbara tjänare här på jorden för att hjälpa mig...
De två personerna sa saker som jag vet att jag kommer att komma ihåg resten av livet, och som redan nu har börjat förändra mitt sätt att tänka...
Gud är otrolig – och alltid mitt i prick!
Ett stort tack till Gud och till alla som valt att tjäna Honom!
Finalen del 1: Att träffa alla vänner igen :)
Det har varit en helt underbar helg på svartholmen, och det finns så mycket att berätta därifrån så jag måste dela upp det för att slippa sitta här och skriva hela dagen.
Fredagen började inte alltför bra eftersom jag måste släpa både min och min brorssas packning i två kilometer till bussen, och min axel blev halvt mosad av det. Sen åkte jag och Annika buss till uudenmaantulli, gick så snabbt det gick till Kuppis och missade tåget med fem minuter. Vi väntade på nästa tåg, åkte till Karis och forsatte därifrån i en fullproppad bil. Vi kom fram till kalkstrands brygga just när sista båten hade gått, så vi fick vänta i ungefär en timme på att någon skulle komma efter oss.
Efter den långa jobbiga resan väntade en underbar kväll. När vi kom till Svartholmen hade samlingen redan börjat, så vi hann inte hälsa på så många då. Johan Forsbäck hade en helt superextremt bra predikan om drömmar... budskapet var nåt i stil med "när alla säger att dina drömmar är omöjliga, och när allt hopp verkar ha försvunnit, så kan Gud ännu göra nåt stort av din dröm".
Efter samlingen hade vi gott om tid att både hälsa på folk och prata.. Det var helt sjukt roligt att få umgås med alla underbara typer igen!!!!!
Kvällen var så härlig att jag helt glömde bort den jobbiga resan... Har ni märkt att för att nå fram till målet och kunna ha roligt måste man ofta klara av de jobbiga först? Det kan kännas som om det inte är värt det när det är som mest jobbigt, men när man väl är framme så förstår man nog varför man tog sig igenom i alla fall. För det var nog värt det trots allt...
Only the world- Mandisa
Been a hard one, Been a bad one
Been a tough one, Been a sad one
It's been one of those days that keeps chipping away at my heart
Nothing new here, so what I do here
its a stereo-typical day, in the life
i'm surrounded by all of the pain and the strife
but I know it's alright, woah oh
Chorus:
Cause it's only the world i'm living in
It's only the day i've been given
There ain't a way i'm giving in
Cause it's only the world (only the world)
I know the best is still yet to come
cause even when my deeds in the world are done
It's gonna be so much more than only the world to me
Verse 2:
Anybody can you hear me?
Do you feel me? I mean, can you feel me?
I know I'm not the only one wearing the weight of this world
We got problems (said it's alright)
Just remember (yeah, it's alright)
Take a good around we're just stuck on the ground for a little while
Don't it make ya smile.
Bridge:
Heaven is a place where the tears on every face will be wiped away
Oh and I can't wait to go, but for know it's enough to know,
this is only temporary, this is only..
Fredagen började inte alltför bra eftersom jag måste släpa både min och min brorssas packning i två kilometer till bussen, och min axel blev halvt mosad av det. Sen åkte jag och Annika buss till uudenmaantulli, gick så snabbt det gick till Kuppis och missade tåget med fem minuter. Vi väntade på nästa tåg, åkte till Karis och forsatte därifrån i en fullproppad bil. Vi kom fram till kalkstrands brygga just när sista båten hade gått, så vi fick vänta i ungefär en timme på att någon skulle komma efter oss.
Efter den långa jobbiga resan väntade en underbar kväll. När vi kom till Svartholmen hade samlingen redan börjat, så vi hann inte hälsa på så många då. Johan Forsbäck hade en helt superextremt bra predikan om drömmar... budskapet var nåt i stil med "när alla säger att dina drömmar är omöjliga, och när allt hopp verkar ha försvunnit, så kan Gud ännu göra nåt stort av din dröm".
Efter samlingen hade vi gott om tid att både hälsa på folk och prata.. Det var helt sjukt roligt att få umgås med alla underbara typer igen!!!!!
Kvällen var så härlig att jag helt glömde bort den jobbiga resan... Har ni märkt att för att nå fram till målet och kunna ha roligt måste man ofta klara av de jobbiga först? Det kan kännas som om det inte är värt det när det är som mest jobbigt, men när man väl är framme så förstår man nog varför man tog sig igenom i alla fall. För det var nog värt det trots allt...
Only the world- Mandisa
Been a hard one, Been a bad one
Been a tough one, Been a sad one
It's been one of those days that keeps chipping away at my heart
Nothing new here, so what I do here
its a stereo-typical day, in the life
i'm surrounded by all of the pain and the strife
but I know it's alright, woah oh
Chorus:
Cause it's only the world i'm living in
It's only the day i've been given
There ain't a way i'm giving in
Cause it's only the world (only the world)
I know the best is still yet to come
cause even when my deeds in the world are done
It's gonna be so much more than only the world to me
Verse 2:
Anybody can you hear me?
Do you feel me? I mean, can you feel me?
I know I'm not the only one wearing the weight of this world
We got problems (said it's alright)
Just remember (yeah, it's alright)
Take a good around we're just stuck on the ground for a little while
Don't it make ya smile.
Bridge:
Heaven is a place where the tears on every face will be wiped away
Oh and I can't wait to go, but for know it's enough to know,
this is only temporary, this is only..
Vilsen telefon xD
Det hände en lite knäpp sak förra helgen.
Jag var på bröllop på Åland på lördagen, och på söndagen var jag först på gudstjänst i Mariehamns pingstkyrka, och efter gudstjänsten gick jag genast till båten och åkte hem.
När jag satt i vilorummet på båten började plötsligt en telefon ringa väldigt högt. Eftersom det annars var helt tyst, och folk försökte vila där, så var det ganska irriterande. Efter en stund började folk se på mig som att "svara nu nångång", och jag blev lite förvånad, eftersom det helt klart inte var min ringsignal. När jag satt mig upp för att försöka höra varifrån ljudet kom, märkte jag att det vibrerade nånstans vid min fot. Sen märkte jag att det var något i min väska som blinkade, och där hittade jag telefonen som ringde, men det var då inte min telefon.
Jag satt först med telefonen i handen en stund och funderade vad 17 jag ska göra, men så kom jag fram till att det är lika bra att svara. Samtalet lät typ så här (lite förkortat):
-Hej
-Hej, Varför har du min flickväns telefon?
-Ingen aning? vem är det jag talar med?
- ******, vem är du och var är du nånstans??
- Ööh.. Jag heter Ester, jag sitter på båten och det började plötsligt ringa i min väska, varför är den här telefonen i min väska?
- ojj din väska måste vara väldigt lik min..
- öhm.. altså...*Ester sitter och fattar ingenting*
- Jag var på gudstjänst i mariehamns pingstkyrka och så skulle jag sätta min flickväns telefon i min väska...
- öh..okej *Ester är väldigt förvirrad*
Sen lyckades vi i alla fall komma fram till att jag skulle skicka telefonen per post till hans flickvän som bor i jyväskylä... så jag hoppas att hon har fått den nu =) Sen när jag får en pojkvän ska jag komma ihåg att inte ge min telefon till honom ; )
Jag var på bröllop på Åland på lördagen, och på söndagen var jag först på gudstjänst i Mariehamns pingstkyrka, och efter gudstjänsten gick jag genast till båten och åkte hem.
När jag satt i vilorummet på båten började plötsligt en telefon ringa väldigt högt. Eftersom det annars var helt tyst, och folk försökte vila där, så var det ganska irriterande. Efter en stund började folk se på mig som att "svara nu nångång", och jag blev lite förvånad, eftersom det helt klart inte var min ringsignal. När jag satt mig upp för att försöka höra varifrån ljudet kom, märkte jag att det vibrerade nånstans vid min fot. Sen märkte jag att det var något i min väska som blinkade, och där hittade jag telefonen som ringde, men det var då inte min telefon.
Jag satt först med telefonen i handen en stund och funderade vad 17 jag ska göra, men så kom jag fram till att det är lika bra att svara. Samtalet lät typ så här (lite förkortat):
-Hej
-Hej, Varför har du min flickväns telefon?
-Ingen aning? vem är det jag talar med?
- ******, vem är du och var är du nånstans??
- Ööh.. Jag heter Ester, jag sitter på båten och det började plötsligt ringa i min väska, varför är den här telefonen i min väska?
- ojj din väska måste vara väldigt lik min..
- öhm.. altså...*Ester sitter och fattar ingenting*
- Jag var på gudstjänst i mariehamns pingstkyrka och så skulle jag sätta min flickväns telefon i min väska...
- öh..okej *Ester är väldigt förvirrad*
Sen lyckades vi i alla fall komma fram till att jag skulle skicka telefonen per post till hans flickvän som bor i jyväskylä... så jag hoppas att hon har fått den nu =) Sen när jag får en pojkvän ska jag komma ihåg att inte ge min telefon till honom ; )
