Alltingnytt

Hur länge ska du riktigt orka?? Den frågan fick jag för en stund sedan...
Blott en dag... ett steg i taget... så länge jag får kraft att ta ett steg så kommer jag att orka..
Aldrig har väl den här gamla sången varit så talande:

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på.
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då.
Han som bär för mig en faders hjärta,
Han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
vila, möda och behag.

Visst är det jobbigt.. men det finns en hel del ljusglimtar också... trots allt är det ju inte hela mitt liv som är mörkerlagt för tillfället... det är bara en del av många... Inte kan mörkret dölja de ljusglimtar som finns..