Att komma hem <3Fina<3
Jag är tillbaka i Pargas igen... Det är alltid jätteroligt att komma hem och se mamma och pappa och allt vad de har ställt till med medan jag varit borta... (Den här gången var veden inradad, dikena rensade och badkaret stod ute på gården).. men det känns som om något saknas!
Det har under de senaste åren blivit en vana för mig att alltid gå och sätta mig i Finas säng genast när jag kommer hem.. och sitta där i typ en halv timme... Bara för att prata av mig, och känna tryggheten av att ha henne där...
För 2 månader sedan måste vi låta henne gå... Hennes osteoporos gjorde att hon inte längre kunde använda bakbenen.. Ända in till slutet var hon fylld av livsglädje och energi.. något som hon också spred vidare till sin omgivning..
Det känns så tomt att komma hem när inte det kommer något yrväder ut genom dörren och knycker allt jag har i händerna...
I två månader har jag tänkt skriva ett inlägg om henne, men jag har inte klarat det.. och också fast det gått en tid, så sitter jag här och gråter när jag skriver..
Fina var mer än ett husdjur, hon var en vän! En av de bästa vänner man kan ha! <3
Kommer alltid att sakna dig Fina, men vi ses i himlen! <3
