Alltingnytt

Igår skrev jag en lista på allt som jag borde få gjort, alla arbeten och annat roligt som har samlat sig och blivit ogjort. Listan blev obehagligt lång! Men vem klarar av att vara stressad när solen skiner, fåglarna kvittrar och snön smälter och rinner längs vägarna? inte jag i alla fall.

I morse när jag gick till bussen började jag fundera varför det kändes så bekant.. Inte vägen alltså (nog för att den också är ganska bekant efter de 17 är jag bott här..) utan känslan.. Jag tänkte och tänkte, och tillslut kom jag på det (den som söker han finner). Det var samma känsla som jag brukar få när jag går ut sent på sommarkvällarna, när det har slutat regna, och allt är stilla. Eller på sommarmornarna, när jag går barfota i det daggvåta gräset från tältet till huset. En känsla av att allt är perfekt, när stormen är slut, och friden har lagt sig, eller när den mörka natten är slut, och en ny dag har kommit.
Den känslan har jag haft hela veckan, varenda morgon när jag har gått till bussen, och varenda eftermiddag när jag gått från jobbet. Det känns som om vintern är slut och våren har kommit. Visst, de har lovat kallare igen till nästa vecka, men mörkret och kylan är inte lika påträngande. Mörkret är inte lika mörkt, och kylan är inte lika kall längre...

Det gamla är förbi, något nytt har kommit.

Jag önskar er alla en underbar solig vår!!