Chock...

"..kanske inte det lättaste, men ett annorlunda år.."
Min bror kom just hem... Jag står framför spegeln och väljer kläder, han stannar i köket och säger i förbifarten till mamma " -------- har hängt sig". Jag stelnar till, hör mig själv skrika " VAD SA DU!?" fast jag klart och tydligt hade hört.. Mamma kommer gråtande in i mitt rum och upprepar vad min bror hade sagt.. Jag står och radar in hårspännen i en låda,omvärlden blir suddig och jag fortsätter med att sätta nagellacken på rätt plats.. Min stackars hjärna försöker fatta vad som har hänt, men den hänger inte riktigt med... chock... Jag tar telefonen och laddaren och springer ut i bastun och ringer upp ett nummer... vet inte vad jag skulle säga, lägger på innan han hinner svara, ringer upp ett annat nummer, gråter, försöker fortfarande fatta vad som hänt.............
Det som har hänt är alltså att den glada, vänliga underbara person som gick på min parallellklass i högstadiet och alltid verkade ha det bra, plötsligt är död... varför?! Det känns overkligt...
Min slutsats av det här är: När allting i livet rasar, och du inte har något kvar, då behöver du en fast grund som aldrig kommer att ens vackla.. Den enda stadiga grunden vi kan hitta är...?? JESUS

Kommentarer
Postat av: Kesia

Beklagar.

2010-01-07 @ 17:39:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0